Månadsarkiv: februari 2016

Friggeboden

Ill blogg 16 friggeboden.ai

Det här tycker jag är en gullig friggebod!

Den ligger med utsikt mot havet och dörren är vänd mot det stora huset. På sidorna av pardörren från 1800-talet (!) finns plats för ytterligare blomkrukor och framför gaveln är en liten bänk placerad, precis lagom för en paus i solskenet. Den anknyter till huvudbyggnaden genom de arbetade vindskivorna, som är likadana som på det stora huset. Inspirationen till dem hämtade jag förövrigt från ett underbart hus från samma tid i Kiruna. Fönstren är från samma parti som de jag satte in i huvudbyggnaden.

Vägen mot vattnet

Ill blogg 15 vägen mot vattnet.ai

Vägen till vattnet är central. Den närmaste vägen från huset till vattnet går ner via trappan från hörnverandan till terrassen och sedan vidare via trapporna på berget till kajen.

Trappan är medvetet hållen ganska smal och nätt och smyger längs väggen. Förlagan till trappräcket är hämtad inifrån, från den ursprungliga balustraden till trappan på andra våningen.

Den anlagda trappan längs berget är gammal. Den är gjord i huggen sten och behövde bara repareras lite grann. Däremot var själva räcket helt ruttet och byttes ut i sin helhet.

Hörnverandan

Ill blogg 14 hörnverandan.ai

Husets ursprungliga veranda ligger i det sydöstra hörnet. Det är inte någon veranda i ordets vanliga betydelse, utan ett hörnrum med stora fönsterpartier och utsikt mot fjärden. Här har, som i hela huset, de ursprungliga småspröjsade fönstren fått ge vika för likadana ospröjsade.

Här finns husets mest spektakulära utsikt och det kändes riktigt att betona och förstärka husets signum som ett sommarnöje vid havet just här. Med större fönster och en utgång mot havet förstärks banden med vattnet och trädgården. Vackra spröjsade fönster återsänder också huset till sin rätta tid. Det här är ett av husets absoluta smycken. Det betonas också genom att jag målat hela detta fönsterparti grönt och att det genom sin osymmetriska karaktär ansluter sig till nationalromantiken.

Den nya glasverandan

Ill blogg 13 den nya glasverandan.ai

Här växer den nya glasverandan fram.

Vad vore ett sådant här ställe utan en glasveranda mot väster, undrade jag. En plats där man kan njuta i den nedåtgående solen, sittande med en god bok eller en drink innan middagen. I det sydvästra hörnet av huset fanns en perfekt plats.

Gamla byggnadsdetaljer från början av 1900-talet passar väl in. Fönstren kommer från Västergötland, liksom pardörrarna. Jag har själv renoverat bådadera, vilket konkret innebar att jag tog ut allt glas och renskrapade allt trä. Sen satte jag in alla glas igen, kittade och målade med linoljefärg. Var ruta på sin plats, annars stämmer det inte. Resultatet blev en glasveranda med pulpettak, precis som man hade på 1910-talet. Här ovan syns duktiga, snabba och pålitliga snickare från Erik Janssons byggfirma bygga det hela.

Vedspisen fungerar

Ill blogg 12 vedspis.ai

Har man en vedspis, så klarar man sig alltid!

Mitt i huset satt den. I köket, invid murstocken, intryckt och inkaklad, men fungerande. Alldeles svart och skinande spred den sin värme i vinterkylan och vi var alla tacksamma för det. Efter att ha öppnat upp väggen mot det inre rummet och därmed mot sjön, så kunde värmen spridas till fler rum. Dessutom blev den ett riktigt smycke när vi murade upp en bänk vid sidan av och satte upp en riktig spiskåpa och målade det hela svart.

Det här med fönsterkarmar…

Ill blogg 11 fönsterkarmar.ai

Under 10-talet var varje hus en egen skapelse av den enskilda snickaren. Karmprofilerna, liksom andra snickeriprofiler varierade mellan husen, även om det fanns en stil som låg rätt i tiden. Under nationalromantiken var det vanligt med äggformade profiler. Dessa hängde med fram till 20-talet då man succesivt övergick till kvartsstaven när husen fick en mer klassicerande stil.

Ursprungligen hade detta hus småspröjsade fönster med enkla glas. Dessa byttes ut under 50- och 60-talen mot glas utan spröjs, en förändring som högst påtagligt strippade huset på dess karaktär. Fönsterkarmarna fanns dock kvar och vittnade om den profilering som funnits från början.

Att byta tillbaka till spröjsade fönster var ett lätt beslut, och jag kände mig lycklig när jag hittade spröjsade, kopplade fönster från 1911 som räckte runt hela huset. Ett aber var dock att jag behövde byta till nya karmar som passade till de spröjsade fönstren. Allt måste ju passa ihop, så sagt och gjort, de nya karmarna tillverkades enligt ritningen på den högra bilden. Där är den äggformade profilen och karmdjupet är anpassat till väggens tjocklek.

Foder och golvsocklar

Ill blogg 10 foder o golvsocklar.ai

Att behålla ursprungliga foder och golvsocklar är ett enkelt och smart sätt att återskapa den atmosfär som rådde vid tiden för husbygget. En bra investering är att mäta upp de ursprungliga om man kan hitta dem och låta såga till likadana till hela huset.

Här hittade jag de ursprungliga i den gamla hörnverandan. Enkla och rustika foder med korresponderande golvsocklar. Känns helt rätt i ett hus som detta. De andas nationalromantik helt igenom.

Bilden i mitten visar en infälld garderob på övervåningen. Om man tittar efter noggrant, så ser man att den ursprungliga golvsockeln har funnits även här, men har blivit utbytt på 50-talet mot en mer modern variant.

Trädgården – den ljuvligaste

Ill blogg 9 trädgård.ai

En trädgård från 1920-talet…anlagd med omsorg och stor möda…bättre kan det inte bli.

Anlagda gångstigar, stenblock att vila vid medan man lugnt betraktar skärgårdsbåtarnas förnöjsamma framfart, stora hasselsnår som skuggar och bildar häck. Den långa kajen av huggen sten. Äppelträdgården och de uppodlade terrasserna och allt annat i denna ljuvliga trädgård bidrar till den magiska stämningen. Det här är ett ställe där man bjuder gästerna på en promenad i parken innan middagen…

Trappan känns lite smal…

Ill trappa.ai

Som på den flesta andra hus i trakten från den här tiden, så är trappan som leder upp till övervåningen väldigt trång. Bredden mäter ca 70 cm och hur man fick upp alla sängar och alla andra möbler är för mig en gåta. Dessutom är balustraden på övervåningen så låg att man nästan snubblar över den och risken att ramla ner känns obehagligt hög. Trappan byggdes innan huset byggdes ut och man ville inte ödsla större yta än nödvändigt på den. Trots det känns den väldigt trång och lite för liten för ett hus på över 130 kvm. Hallen på andra våningen räcker inte riktigt till. På något sätt blev både trappan och hallen för trång när man byggde till på slutet av 20-talet.

Även om trappan i en sommarstuga från 1910-talet inte är byggd som ett monument och statusobjekt, utan snarare som ett medel att ta sig från en våning till en annan, är det viktigt att den nya trappan länkar till den gamla. Tanken jag har är att trappan ska kännas rimligt stor och proportionerlig till det hus som står där nu, vara funktionell och samtidigt kännas som om den kunde ha stått där från början.

Självklart måste man tänka till innan man sätter in en ny trappa. Var ska den starta och var ska den mynna ut? Finns det några nackdelar med den nuvarande placeringen som kan fixas och undvikas utan att för den skull missa de naturliga och trivsamma egenskaperna som den gamla trappan har? Hur är det med ljusflödet och trappans placering? Man får inte glömma profilerna och ledstången. Den nya trappan ska kännas naturlig.

En tanke som jag har är att trappan ska svänga 90 grader åt höger, och inte 180 grader som den gör nu. Med ett relativt litet ingrepp skulle man kunna flytta en vägg till ett av sovrummen och därmed skapa en rymd i den övre hallen som skulle kännas trevlig. En visuell ljusgata skulle skapas och hallen skulle vinna mycket på det.

Sagt och gjort! Den nya trappan på plats i en bättre anpassad storlek, en bättre proportionalitet och likadana trappnosar som den förra!

Ill trappa efter.ai